Fredag kväll 

... när jag är så här nervig (och därmed rätt grinig). Ingenting blir bättre av att jag ryar när katterna river ner saker eller slåss med varandra, men det liksom bara kommer utan att jag vare sig vill det eller hinner stoppa mig själv. Jag är minst lika rastlös som de, och jag förstår så väl att de behöver aktiveras - alldeles särskilt rexarna - men min ork vill inte räcka till och då gör de som alla ungar, ställer till bus på egen tass, s.a.s. 

Kanske är det bra att jag åker bort över dagen i morgon? Jag skall visserligen ha Belle med mig, men medan jag är hos biskopens skall Belle vara hos Moffe (eller Movitz som den söta och mycket busiga iggykillen egentligen heter). Och sedan skall vi träffa flocken - Lena, Belles dotter Dorika och lilla Miri - innan vi åker hem igen. Ärligt talat vet jag inte riktigt vad Belle gillar just den detaljen... hon verkar föredra att vara ensam hund i sällskapet... men hon älskar sin originalmatte, och jag tycker att det är viktigt att varken Michelle, Belle eller jag glömmer bort att det fortfarande är Michelle som äger henne. Det är bara så mycket enklare för mig att kalla mig matte än fodermatte... och jag kan inte ljuga om att jag gärna vill vara Belles matte, för jag älskar henne!  <3 

Att köra bil har alltid varit nervlugnande för mig - jag älskar att sitta vid ratten, och när jag är ensam brukar jag prata med Gud och sjunga. Så jag hoppas komma tillbaka hem som en mer harmonisk person än den som ger sig iväg i morgon bitti... och eftersom hemtjänsten har lovat att besöka mamma oftare (bl.a. möta upp här hemma när hon kommer hem från dialysen), behöver jag inte vara orolig för henne.

Nu skall vi fika, mamma och jag, och sedan är det dags för oss att krypa till sängs.