Söndagskväll   

Söndagen är ju egentligen en helig vilodag för oss kristna, en dag för avkoppling från arbetet och en möjlighet att andas, tänka långsamt och djupare än vanligt, samtala med Gud... men hur många ger sig själva den gåvan numera? Jag vet, ofta är söndagen den enda dag då t.ex. stressade föräldrar med heltidsjobb har en lucka i schemat för det de aldrig hinner annars, som t.ex. att storhandla. Frågan är om bristen på stillhet i tillvaron skadar dem i längden? Kanske är det bara sådana som jag som behöver andrum i tillvaron på regelbunden basis - och i extra doser då livet är svårare än normalt? Fast då skulle inte Tomas Sjödin ha skrivit en bok som "Det händer när du vilar" (som jag rekommenderar å de varmaste)...

Gårdagens besök i Västerås blev minst lika bra som jag hade hoppats. Det regnade nästan hela vägen dit, men eftersom vi satt i bilen och jag dessutom hade kvar dubbdäcken på (de skall skiftas i samband med en reparation jag skall få gjord så snart min bilmek har fått de reservdelar han har beställt åt mig) brydde jag mig inte om det. Väl framme lämnade jag Belle i vännen Suvis (Moffes matte) trygga omsorg och åkte till biskopens för att delta i församlingens årsmöte, och som vanligt gick själva mötet mycket fort för vi har i regel inte mycket att avhandla annat än val till kyrkorådet m.m. Men dessutom bjöd biskopinnan på jättegod lunch, och efteråt fikade vi, pratade och bara hade det väldigt trevligt. Jag tror att de andra förstod hur sällan jag får chansen att prata med andra än hemtjänstpersonalen och vårdfolk, för jag bubblade nog rätt hejdlöst om ditten och datten... *skrattar* När biskopen och jag på tu man hand diskuterade kyrkliga ting var jag desto allvarligare, förstås, och han gav mig nya heliga oljor för det kommande årets behov eftersom jag inte hade kunnat vara med under oljeinvigningsmässan på Skärtorsdagen (det bloggade jag nog om, ifall jag minns rätt). 

Sedan åkte jag tillbaka till Suvi, hämtade henne och hundarna och åkte vidare till Pizza Hut. Valet av matställe var mitt förslag, för jag har inte besökt ett Pizza Hut sedan 2001 i USA och var nyfiken på om det skulle vara likadant... men det var det inte, även om jag inte är säker på om det beror på tidens gång eller skillnader mellan amerikansk och svensk smak. Hur som helst ringde vi till Michelle därifrån och frågade om hon ville möta upp med oss för en matbit när hon var klar på den hundutställning hon var på. Det ville hon, och hon kunde också berätta att det hade gått riktigt bra för både Lena och Miri (Dorika ställdes inte ut den här gången), vilket var roligt att höra! En stund senare kom hon och vi åt middag, fast jag tror inte att Suvi var särskilt hungrig längre eftersom vi började med en efterrätt medan vi väntade på Michelle... hihi! Själv var jag definitivt i skick att få ner även min pizza (en halv medium).

Efter avslutad måltid åkte vi allihop till en fin hundhage, där vi släppte loss fem glada iggisar att springa och leka som de ville. Det var härligt att se Belle springa tillsammans med de andra, även om hon förstås tog chansen att göra som hon brukar och rymma genom att krypa under en grind... men lyckligtvis kom hon snart tillbaka till flocken igen. Vi stannade till det började regna igen (det hade det gjort till och från hela eftermiddagen, och ett par gånger hade det haglat) - då var det dags att säga hej då till Michelle och flocken för den här gången, skjutsa hem Suvi och Moffe samt lämna Västerås. Under hemvägen började det att snöa, och när vi kom till Örebro låg det snö på marken! Jag ringde till Wikkis Stora matte, som uppgjort, och blev guidad hem till Wikki, där Belle och jag stannade en stund och vilade, sedan vi burit upp de kartonger jag hämtade i Skövde för en tid sedan. 

När vi lämnade Örebro någon timme senare hade det hunnit bli mörkt ute, och dessutom snöade det kraftigt. Jag upptäckte snart att det inte gick att köra särskilt fort, och ju längre mot Laxå vi kom desto värre blev snöandet... snart var jag nere i 50, trots att det är 100 större delen av sträckan, och dessutom var det omöjligt att använda helljuset eftersom det bara resulterade i att allt blev kritvitt framför vindrutan. Efter Laxå blev det ännu svårare att köra, för då kunde jag inte längre se vägkanterna utan fick hålla mig precis till höger om mittlinjen för att veta var jag befann mig i vägbanan... så när jag äntligen, minst en timme försenad, kom hem och kunde köra upp till garaget, hade jag en blixtrande migrän och ont i ryggen efter att ha suttit på helspänn. Belle och jag nästan ramlade in genom dörren, sedan jag kört in bilen i garaget och tillsammans med Belle sprungit till huset... och sedan väckte jag mamma, som jag lovat, och vi satte oss i vardagsrummet för att prata om hur dagen varit. Det var kallt inne, men vi kom överens om att jag skulle sova ut först och elda dagen efter (d.v.s. idag söndag)... och sedan gick vi och la oss. Då hade jag tagit en migräntablett och mitt insulin, och jag tror att jag slocknade lika snabbt som sänglampan jag stängde av... *ler stort*

Idag har jag helgat vilodagen, som sagt. Förutom att elda varmt i huset har jag i princip bara lagat mat och virkat, samt förstås umgåtts med mamma och djuren. Nu skall jag snart krypa till sängs... men först måste jag betala en räkning, så att den dras med detsamma i morgon när banken öppnar. Annars riskerar vi att Fortum stänger av elen... och det får inte hända. Resten av de räkningar vi måste betala på något sätt, hur vet jag inte än, får jag ta itu med i morgon... men den här räkningen måste iväg nu, innan morgondagen gryr. 

Jag får göra precis som jag skrev häromdagen - ta itu med omvärlden en liten bit åt gången.