Måndag, tidig kväll 

I onsdags gick en av mina drömmar i uppfyllelse: genom att sätta samman tolv kompostgaller skapade jag ett staket runt uteplatsen, och sedan jag kollat att Robin förstått att gallren är alltför vingliga för att klättra på har alla tre djuren kunnat gå lösa där utan löplinor, gå in och ut genom den öppna dörren som de vill och få så mycket frihet jag är mäktig att ge dem... känns underbart!

Det ger också mig frihet - jag behöver inte längre sitta ytterst på stolskanten och vara beredd att trassla ut linor som knyter ihop sig runt bord, stolar och parasollfot m.m. Inte heller riskerar jag att få mina blomkrukor välta av linorna. Ungarna sköter sig perfekt, och som de har viloplatser både i sol och i skugga har vi kunnat vara ute väldigt mycket de här dagarna. Själv kan jag vila, läsa, lösa korsord... ha det lugnt och skönt, helt enkelt. 

Igår var det en vecka sedan jag tog time out från Facebook, om jag minns rätt, och lika länge har jag låtit bli att blogga, läsa tidningar, titta på TV m.fl. saker som skulle kunna stressa mig. Jag har ingen aning om vad som händer i världen och tänker att det gör ingenting - det finns så många andra som vet, och jag behöver inte ha totalkoll på sådant jag ändå inte har något med att göra eller kan göra något åt. I stället ber jag, länge och intensivt. Och ju mer kontemplativ jag blir, desto tystare blir det i huvudet...hjärtat har helt tagit över, ordlöst och betydligt djupare. Jag läser dessutom bara andliga böcker, särskilt just om kontemplativ bön, så det finns inte mycket som distraherar mig. 

Skulle vara vädret då, för oj, så varmt det har blivit! I nästan en vecka nu har vi haft kring +25 grader i skuggan, och det gör mig trött och seg... så dagarna delas på sätt och vis in i tre delar just nu: en del som jag tillbringar på uteplatsen eller på promenader med hundarna, en del som jag är inomhus och sköter hushållet och en del då jag sover. Har persiennerna helt stängda i vardagsrummet och låter takfläkten gå dygnet runt, och som det är lite grand öppet i köksfönstret också blir det ju tvärdrag varje gång dörren till uteplatsen står öppen. Annars skulle jag inte kunna sova om nätterna. Längtar faktiskt efter regn... jag måste vattna blommorna varje kväll, så fort torkar de i den intensiva solen, och om mina blommor på uteplatsen är törstiga hur skall det då inte vara i naturen??!? Det har bara hunnit bli den 1 juni och vi har redan eldningsförbud i hela kommunen! Senare blir det väl vattenrestriktioner också... men till dess släcker jag mina blommors törst varenda kväll när solen sjunkit mot trädtopparna och hustaken. 

Damerna har slutat löpa, tack och lov! Den här senaste löptiden har varit väldigt påfrestande för oss alla... Miri har försökt para sig med Robin (som försvarat sig först med vänliga tillsägelser och sedan med en vass klo), Belle och Miri har ridit på varandra stup i kvarten (även nattetid och då gärna ovanpå mig, vilket gjort det svårt att sova), Belle har varit trött bortom ord och väldigt gnällig... puh, jag begriper inte att vi överlevde! Men nu är det lugnt i ett halvår, och det är jag tacksam för... inte minst för Belles skull. Ett tag var jag riktigt orolig för om hon skulle orka med...

Annars mår vi bra, alla fyra. Tar det extremt lugnt, vilar och dricker mycket, håller oss i skuggan mest hela tiden. Jag gör bara längre promenader med hundarna tidigt på morgonen och sent på kvällen - i övrigt blir det korta rastningar för att inte anstränga dem i värmen. 

Bilen står där den står. Behöver den inte, känner inget behov av att åka omkring. Dessutom har jag inte fått ihop de pengar jag behöver för nya däck och bilskatten än... men det är ett obestridligt faktum att min ekonomi ser bättre ut när bilen står still, vilket är en tankeställare. När jag flyttat till Västerås skall jag göra mig av med bilen.