Lördag kväll, Valborgsmässoafton, Konungens 70:e födelsedag. 

Det blir visst aldrig som man vill, hur man än tror sig ha ordnat för sig... för en kort tid sedan såg jag fram emot att få gå upp i rollen som "hemmafru" och slippa världens stress där ute, och redan har planerna korsats av diverse jag inte har någon som helst kontroll över. Att det skall vara så svårt att få vara i fred för problemen en liten stund?!? Jag terroriserar Gud om och om igen med den frågan, frågar varför jag aldrig får sjunka till ro i soffan och känna att allting fungerar om så bara för ett tag... men just den frågan får jag aldrig svar på. Annat än att nya problem uppstår. Och vet ni, jag tror inte att Gud ligger bakom den här oändliga kampen för överlevnad, för Gud är Kärlek och Ljus - och inte heller tror jag att det hela är en prövning Han sänder i min väg för att testa min uthållighet. Gud vet nämligen att jag inte håller för trycket, att jag är absolut hjälplös utan Honom. Det behöver Han inte testa mig för att se. 

I slutet av förra veckan var jag beredd att ta första bästa chans att ge upp, bara lägga mig platt och sluta slåss. Då hade jag två lika farliga ekonomiska utgifter som stirrade mig rakt i ansiktet och bara pengar till den ena. Det handlade dels om min skuldsanering, som denna månad - d.v.s. april - vill ha 4.000 kronor innan månadsskiftet. Dels hade muraren som lagade vår skorsten gått till kronofogden, för att jag var sen med en enda betalning. Jag hade fått brevet från KFM, men ännu inte skickat in delgivningskvittot... för om jag kunde betala det förfallna (4.000 kronor) innan jag gjorde det, hade muraren inget ärende och skulle bli tvungen att dra tillbaka sin ansökan. Ni förstår, om jag får ett beslut om skuld hos KFM faller min skuldsanering... och det är bara ett år kvar innan den är klar. Ett år kvar innan jag är fri från det förflutnas skuldberg, orsakat av villaoljeräkningar... min pappa frös, vi eldade med olja på den tiden och han krävde att vi hade åtminstone +25 grader inomhus hela tiden. När en person dör, dör de flesta skulder av hans skulder också.... men pappa var inte kredit-värdig, hans pension var för liten (bara lite under 5.500 kronor), så alla räkningarna stod på antingen mamma eller mig. Det var så vi  hamnade i en skuldsituation som vi inte mäktade med... varje leverans kostade minst 12.000 kronor. 

I min nöd grät jag ut på FB om detta olösliga dilemma... som jag hade tänkt ordna genom att sälja diverse saker, men de blev inte sålda i tid... och till min djupaste tacksamhet reagerade en av mina följare med att låna mig de pengar jag behövde mot att jag betalar tillbaka med 1.000 kronor/månad. När pengarna kom satte jag mig att leta upp de nödvändiga papperna för att betala mina två demonräkningar (ja, så kändes det!)... och vad hittade jag i bunten? Bilskatten! Som måste vara betald senast den 2 maj, d.v.s. nu på måndag. Den var på nästan 2.500... så nu hade jag ändå hamnat efter! (Att jag inte visste om den beror på att mamma hade lagt brevet i räkningsbunten utan att berätta för mig att den kommit... vilket talar om för mig att jag måste ta över även den detaljen från henne fr.o.m. nu - hittills har hon haft ansvar för att ta emot posten, lägga alla räkningar i ordning efter sista betalningsdag och sedan lämna bunten till mig när vi får pension så att jag kan sätta mig att betala dem via Nordeas Internetbank. Varför hon har skött den sysslan hittills? För att hon har velat vara delaktig och dessutom avlasta mig åtminstone lite grand). Ett tag satt jag totalt lamslagen, oförmögen att kunna tänka. Sedan tog jag beslutet att först betala muraren och bilskatten, postade delgivningskvittot till KFM ihop med ett brev där jag förklarade situationen... och la ut flera annonser om saker att sälja i förhoppningen att jag skall få ett par dagars uppskov av skuldsaneringshandläggaren, som jag skall ringa på måndag.

På måndag får jag också - äntligen -min bil lagad, och den räkningen behöver också betalas - men för det har jag i alla fall lite tid på mig *puh*. Direkt bilen är hel kör jag och besiktar om den... för sedan har jag lovat hjälpa en vän att besikta hans släpkärra, eftersom hans egen bil är sönder och den andra familjebilen saknar dragkrok. 

Och så skall jag försöka sälja fler saker, om jag hittar något här hemma som kan dra in lite pengar.

Men nu skall jag göra mig lite Darjeeling-te och försöka tänka på annat. 

Mamma och jag får fira Valborgsmässoaftonen mycket lugnt och stillsamt. Hon har varit på dialys idag och fick dessutom en mycket jobbig diarré när hon kom hem, så vi stannar inne och skonar hennes mage genom att inte "festa till" kvällsvarden. Man får ta saker och ting som de är, och i år får vår vanliga tradition att åka med vårkören runt i bygden för att höra dem sjunga på flera olika ställen helt enkelt anstå. Vädret är dessutom grått och regnigt, så det kanske är klokt att stanna inomhus i alla fall?

Ha en riktigt fin Valborg, vänner!  <3