Söndag eftermiddag 

Jag kan inte med bästa vilja i världen påstå att jag tycker om att det blivit hett igen... men jag gör så gott jag kan i att förhålla mig salutogent till situationen. Snart nog är hösten här, och som jag tror att jag har skrivit tidigare oroar jag mig för hur det skall bli att leva i karantän när det är för kallt att umgås på varandras uteplatser. Tack och lov har jag djuren! Och också för deras skull försöker jag se positivt på hettan... vi har +29 grader i skuggan på uteplatsen, men jag skapar så mycket skugga jag kan så att djuren kan välja själva om de vill sola eller svalka sig, och på bordet står en fläkt som håller laptopen sval. Ja, jag sitter i min lilla trädgård och skriver detta! Tids nog måste jag hålla mig inomhus, så trots hettan försöker jag vara ute så mycket jag kan. Och ja, jag dricker massor av vatten, gärna med isbitar i. 

I det stora hela mår jag bra. Den huvudvärk jag får av värmen är inte värre än att en Alvedon Forte och vila kan råda bot på den. Däremot sover jag inte så bra... i natt vaknade jag ungefär var tredje timme och fick ordna om i bädden så att hundarna hade täcke (ett tomt påslakan) medan jag slapp. Samt dricka massor av vatten. Och sedan, givetvis, behöva gå på toa. En avigsida med värmen är dock att jag äter för lite... helst dricker jag mina måltider (nyponsoppa, blåbärssoppa, fil m.m.) i stället för att laga mat. Jag vet, det är inte bra när man är diabetiker... men vad gör man när man inte har någon som helst aptit? Tar dock mina mediciner som jag skall, även insulinet... och hittills har jag inte haft känningar av för lågt blodsocker, så det är nog ingen större fara.

Coronakrisen går in i ett nytt skede nu när folk skall börja jobba eller plugga igen. Myndigheterna verkar luta åt att man skall fortsätta att arbeta/studera hemifrån, i alla fall från gymnasiet och upp, och försöket att öppna gränser för att tillåta resande visade sig misslyckat... från att ha varit ganska låga dödstal i flera veckor sprider sig nu smittan med ny fart och såväl smittade som döda ökar över hela världen. Dessutom har Kina drabbats av böldpest! Men den går lyckligtvis att bota med antibiotika... välsignade forskare som ger oss verkningsfulla mediciner mot svåra sjukdomar! Var stode mänskligheten, särskilt i de fattiga länderna, utan vacciner och antibiotika?!? Vi hade levt som på medeltiden, människor hade dött som flugor och ytterst få barn hade ens nått skolåldern. Man skall aldrig underskatta överlevnadsdriften hos de smittsamma sjukdomarna! Virus och bakterier må sakna hjärnor, men de är ytterst effektiva på det de gör och muterar hela tiden för att komma runt problem de stöter på. 

På tal om det hörde jag en väldigt intressant sak häromdagen: tydligen är bakteriernas (i våra kroppar, alltså) gener viktiga än våra egna för att vi skall må bra! Det är en fascinerande tanke, men det är kanske inte så svårt att förstå nu när vetenskapen visat oss på hur mycket av vårt immunförsvar m.m. som sköts i mag-tarm-systemet och hur oerhört viktigt det är att vi får i oss sådant som de goda bakterierna behöver för att bekämpa de onda. Jag har lagt om min kost en hel del, visserligen för diabetesens skull, men det kommer ju även immunförsvaret till godo just för att det är sådant mina inre goda bakterier vill ha...

För att nu byta samtalsämne så sitter jag här och funderar på om jag har berättat här i bloggen att jag lärt mig kumihimo? Nej, det är ingen yogavariant utan ett sätt att fläta snören och band i vackra mönster och former. Mycket avkopplande! Virkandet blev till sist tradigt, jag har en hel papperskasse full med olika grytlappar som jag inte vet var jag skall göra av, så nu flätar jag kumihimo i stället och terroriserar familj och vänner med gåvor i form av nyckelringar och bokmärken - hihi! När jag har flyttat till Västerås skall Michelle få lära mig att att virka amiguramis, sticka och trä symaskinen också, så att jag kan variera handarbetet lite grand. 

Ja *suckar djupt*... flytten till Västerås drar ut på tiden betydligt mer än jag trivs med. Jag inser att min ekonomiska situation inte direkt förbättrar min attraktionskraft för hyresvärdarna, men jag har aldrig någonsin varit sen med hyran eller förorsakat min hyresvärd några bekymmer, oavsett var jag bott... men hur bevisar man det? Biskopens rekommendationsbrev verkar inte heller ha imponerat på dem, vilket jag faktiskt naivt trodde... inte för att han är biskop, utan för att han är mångårig tempelriddare och därför "du och bror" med alla höjdare i Västerås. Men jag kanske måste försöka ordna fler rekommendationer? Skall be Gullspångsbostäder att skriva några rader om hur jag skött mig här - det kanske hjälper lite i alla fall. Tro inte att jag ligger på latsidan i mitt sökande, dock! Varje gång jag får veta om en ledig lägenhet i områdena Skallberget och Gideonsberg lämnar jag direkt en intresseanmälan! Men hittills har svaren alltid varit detsamma: "Tyvärr har vi gått vidare med en annan sökande..."... känner igen frasen från tiden efter studenten, då jag sökte jobb med ljus och lykta och alltid fick samma svar. 

Nå, till det positiva hör att jag kunnat sälja några flätverk och därmed fått ihop pengar nog att skifta däck på bilen. Så i morgon skall jag ringa och boka en tid hos verkstaden!